Ingen framgång med klandertalan mot skiljedom efter för sen protest, trots goda grunder för klander

Svea hovrätt har ogillat en begäran om att upphäva en meddelad skiljedom, eftersom klagandena inte inom rätt tid protesterat eller reserverat sig mot de omständigheter som grundande begäran om klander och upphävande. Detta trots att grunden för begäran i och för sig hade kunnat leda till att skiljedomen upphävdes. Avgörandet bekräftar principen att den part som är missnöjd med skiljenämndens handläggning är skyldig att göra detta känt utan dröjsmål.

I mål T 1272-21 ogillade Svea hovrätt den 14 juni 2021 en begäran om att en skiljedom skulle upphävas. Skiljeförfarandet hade skett enligt lagen om skiljeförfarande. Grunden för klagandens begäran om upphävande var:

1. Att skiljedomaren utan klagandens medgivande sköt upp tiden för meddelande av dom från den 27 november 2020 till den 3 december 2020 på grund av sjukdom.
2. Att två av skiljemännen tidigare samarbetat och varit verksamma vid samma advokatbyrå.

Hovrätten konstaterade först att båda grunderna i och för sig skulle kunnat leda till ett bifall till klandertalan, men att det för sådant bifall krävdes att den klandrande parten redan under förfarandet, så snart denne fått kännedom om den klandergrundande omständigheten, protesterat hos skiljenämnden.

Vidare förklarade hovrätten att en part därtill har viss utredningsskyldighet; det går inte att som grund för klander åberopa omständigheter som part har haft vissa belägg för eller har anledning att misstänkta föreligger, men därefter medvetet avstår från närmare undersökningar av.

I detta fall fick klaganden den 24 november 2020 del av skiljenämndens beslut om att domen skulle skjutas upp. Med tanke på den korta tiden som kvarstod till meddelande av dom borde klaganden omedelbart ha meddelat sitt missnöje med beslutet.

Vad gällde skiljemännens tidigare samarbete fick klaganden i december 2019, i ett brev från skiljenämnden, information om att skiljemännen år 2013 var verksamma vid samma advokatbyrå och att en av parterna då anlitat byrån ifråga. Av brevet framgick inte att skiljemännen var fortsatt aktiva i samma byrå fram till årsskiftet 2018/2019, men uppgiften om att de tidigare arbetat tillsammans gav enligt hovrätten klaganden anledning att misstänka att verksamheten skulle kunna ha fortsatt även efter 2013. Eftersom klaganden inte utförde någon vidare utredning i frågan vid tidpunkten och först ett år senare begärde skiljemännens entledigande var invändningen för sent framställd.