Välkommet klargörande om ändringstillstånd från mark- och miljööverdomstolen

Mark- och miljööverdomstolen har avgjort en fråga om höjning av vindkraftverk i Ölme, Kristinehamns kommun, kunde prövas som en fråga om ändringstillstånd.

Eolus Vind AB har tagit över ett tillstånd till 16 vindkraftverk med en totalhöjd om högst 150 meter, och därefter ansökt om ändringstillstånd för att få uppföra 13 vindkraftverk med en totalhöjd upp till 200 meter inom samma område. Ansökan beviljades av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation men överklagades av närboende till mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen beslutade att avvisa ansökan med motiveringen att höjningen av vindkraftverken inte kan eller bör prövas inom ramen för ett ändringstillstånd enligt dåvarande 16 kap. 2 § (numera 16 kap. 2 a §) miljöbalken.

I skälen för mark- och miljödomstolens beslut angavs både att det saknades förutsättningar för att tillämpa 16 kap. 2 § miljöbalken, då det enligt domstolen inte var fråga om ändring utan en ny verksamhet, och att en sådan avgränsad prövning inte var lämplig med hänsyn till effekterna av en höjning av vindkraftverk.

Domstolen angav bl.a. att den sökta ändringen innebar att planerade vindkraftverk skulle ersättas med högre verk, att det knappast finns några delar av verksamheten som från miljösynpunkt inte har samband med ändringen, att de flesta miljörelaterade frågor som bedömts i tillståndsprövningen måste prövas på nytt i målet om ändringstillstånd samt att om de tillståndsgivna vindkraftverken redan hade uppförts skulle det ha omöjliggjort den sökta etableringen med högre verk. Mot denna bakgrund ansåg mark- och miljödomstolen att ansökan avsåg att ersätta den tillståndsgivna verksamheten med en helt ny verksamhet, och att bestämmelsen om tillstånd som ”enbart avser ändringen”, dvs. ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 § miljöbalken, inte var tillämplig.

Vidare uttalade mark- och miljödomstolen att flera lämplighetsskäl talade mot att pröva ansökan som ett ändringstillstånd. Domstolen bedömde även i denna del att de sökta ändringarna inte omfattade en mindre del utan ”hela den tillståndsgivna verksamheten”. Omständigheterna som talade för ändringstillstånd, såsom den snabba teknikutvecklingen i vindkraftsbranschen och den korta tid som förflutit från tillståndsbeslutet till ansökan om ändringstillstånd, var enligt domstolen inte tillräckliga för att uppväga omfattningen av ändringen.

Eolus Vind AB överklagade domen till mark- och miljööverdomstolen, som genom dom den 5 oktober 2020 bekräftade att bestämmelsen om ändringstillstånd är tillämplig på höjning av vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen redogör för syftet med bestämmelsen om ändringstillstånd, enligt förarbetena att möjliggöra en prövning av en angelägen och brådskande ändring eller utökning av verksamheter utan att prövningen blir belastad med frågor som gäller anläggningsdelar som inte berörs av ändringen. Faktorer av betydelse för om ändringstillstånd är lämpligt omfattar ändringens omfattning och miljöpåverkan, hur lång tid som förflutit sedan grundtillståndet meddelades, hur snabb teknikutvecklingen är i branschen och hur verksamheten och dess omgivningar förändrats. Vidare framhålls att prövningens omfattning bör bestämmas utifrån vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med anledning av ändringen, och att tillståndsmyndigheten får ett tillräckligt underlag för att föreskriva de villkor som behövs från miljösynpunkt.

Mark- och miljödomstolen konstaterar sammanfattningsvis att en ändring av en verksamhet kan bedömas inom ramen för en ansökan om ändringstillstånd i de fall där det är möjligt att på ett godtagbart sätt bedöma de miljöeffekter som ändringen av verksamheten medför inom ramen för en ändringsansökan, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Då den sökta ändringen i vindkraftpark Ölme inte bedömts få negativa konsekvenser som går väsentligen utöver vad som befunnits acceptabelt vid det ursprungliga beslutet om tillstånd, ansåg mark- och miljööverdomstolen i likhet med miljöprövningsdelegationen att en ny lokaliseringsprövning inte var nödvändig. Med hänsyn härtill och till att det befintliga tillståndet i detta fall meddelats i relativ närtid, den snabba teknikutvecklingen i vindkraftsbranschen, den produktionsökning som ändringen möjliggör och att det inte förekommit väsentliga förändringar i omgivningen, fann mark- och miljödomstolen att prövning av ändringen enligt 16 kap. 2 § miljöbalken varit möjlig.

Mark- och miljööverdomstolens dom innebär ett välkommet klargörande för vindkraftsbranschen.

Omständigheterna som lyfts fram i mark- och miljödomstolens dom som skäl för att höjning av tillståndsgivna vindkraftverk inte kan utgöra en ändring av verksamhet och inte är lämpliga att pröva inom ramen för ett ändringstillstånd är nämligen i stor utsträckning typiska för höjning av vindkraftverk. Därmed skulle en närmast oundviklig slutsats av mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut ha varit att höjning av tillståndsgivna vindkraftverk aldrig kan prövas inom ramen för ett ändringstillstånd. Eftersom ändringstillstånd blivit en vanligt förekommande form för prövning av höjning av vindkraftverk bekräftar mark- och miljööverdomstolens dom prövningsförutsättningar i flera redan avgjorda ärenden och mål liksom framförallt i pågående prövningar – vilka kom i ett otryggt läge genom mark- och miljödomstolens beslut.

Ombud för Eolus Vind AB var advokaterna Mikael Wärnsby och Sara Andersson samt jur. kand. Tor Pöpke.